Dödens Brandgula Trädgårdar (Bartolameus)
Del Ett
Vid två ändlösa fält
En vämjelig gryning
Vulgära gestalter
En vidrig dyning
I en brandgul trädgård
Tystnaden kom tragisk
Sväva igenom träden
Existensen svärmisk
Efterlivet glänser
Som världar bortom horisonten
Vi som flyter i dimman
Stora sömnens motståndsmän
Vid ett träd ur morasen
Vilar de dränkta kraven
Dödens groteska fasader
Utströdda i de kymiga haven
Den varma vinden slutade blåsa
När den enda gestalten uppenbarades
Bartolameus var blek, frusen
Och en brusten himmel fogades
Han såg färgerna
Som förlorats längesedan
Han såg lögnen
Existensen utan medvetan
Han såg morasen bortom porten
Såg det som ingen nånsin sett
Ställde sig mot gudar
Hängdes upp i skimret
Våran existens, hånad av den väldige
Exotismen glimmar i universums fogar
Döden är endast ett blödande kejsarträd
I tomhetens prolongerade skogar
Konjugalius (Åfgar Johans Ån)
