Den Krökta Vattenytan (Tunga Himmel)
Vinden drar dig ut mot dyn
Här har tiden inget slut
Träden rör den tunga skyn
Berövar viljan att hitta ut
Tomma män blev anspråkslösa
Vinden visste så mycket mer
Ven igenom skog och själar
Känner det ni hör och ser
Här tar materian ingen form
Människan utan förmåga
Milslånga åkrar skriker
Och solen utövar plåga
Här ligger tomhets sjöar stilla
Exotismen kröker vattenytan
Ondskan, omöjlig att urskilja
I dödens förlorade inflytan
Här vilar de makabra berg
Kompromisslöst och utan tvekan
Vid horisonten kan man drömma
Att man existerar, utan medvetan
I drömmen kan vi se
Urskogen som den är
Må de oförklarliga ske
Må verkligheten slitas isär
Konjugalius (Åfgar Johans Ån) -10
Här har tiden inget slut
Träden rör den tunga skyn
Berövar viljan att hitta ut
Tomma män blev anspråkslösa
Vinden visste så mycket mer
Ven igenom skog och själar
Känner det ni hör och ser
Här tar materian ingen form
Människan utan förmåga
Milslånga åkrar skriker
Och solen utövar plåga
Här ligger tomhets sjöar stilla
Exotismen kröker vattenytan
Ondskan, omöjlig att urskilja
I dödens förlorade inflytan
Här vilar de makabra berg
Kompromisslöst och utan tvekan
Vid horisonten kan man drömma
Att man existerar, utan medvetan
I drömmen kan vi se
Urskogen som den är
Må de oförklarliga ske
Må verkligheten slitas isär
Konjugalius (Åfgar Johans Ån) -10
Kommentarer
Trackback