De Glödande Världsfasader

När brisen blåser in mot stan
Och pesten svärmar utan ljud
Då vraken sögs in mot land
Idioter, upphängda vid gud

Se en död sol genom träden
Döden skiner, fastnitad i korset
De stora skulder, utströdda i havet
Vackra tomhet slickar mörkret

Plötsligt, dimmor över morasen 
Alla ögon tomma och vita
Den pyramidala handen
Ska genom himlen, drömmen slita

Ner i flamman ska vi sjunka
Igenom schakten ska vi gjutas
In i tomhet och tomhet enbart
Ska realiteten till sist slukas

Det var en stagnerad gryning
Då världsfasaden brann
Drömmen blev substanslös
Och allt som försvann


Konjugalius (Åfgar Johans Ån) -10

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0