Pumpverket
I
På de dunkla dimmor över fjärran mark
Brann två av de tre sista asen
En så abstrakt dy innanför Forsmark
Bortom de glänsande insjöar, morasen
Ett främmande ljus bränner i sanddynor
Reflektionen tvingades till skepnader
Skepnaderna tvingades till makabra ting
Intill sprängda öknar svärmar gul feber
Under ett mästerverk av stora grader
Ligger det milslånga sanningsarkivet
Bakom de tyngsta maskiners valv
Vilar pumpverket dunkelt, himmelsvidet
II
Ett konstverk vävs upp ur den mörka sanden
Milslånga lemmar uppsåtligt gjutna ur människor
Himlakroppar slits av den metafysiska handen
Slits ner från vackra tomhets utsträckta ytor
Förvirrade själar irrar runt i sandens virvlar
Må en höstvind avslöja
Skåda de förtvinade gestalter brinna i glömda skimmer
Må realitet avböja
När pumpverken stannar
På tomhets avlägsna ö
Ska himlarna falla
Kolosser strömma som snö
Där tunga hjärtan slungas in
Där de formas till damm
När himlen stannat upp
Då ska verken träda fram
Här har stora ägor ingen rätt
Himmelsportar till slumkvarter
Gud har aldrig ägt den mark
Där pumpverket sjönk ner
Konjugalius (Åfgar Johans Ån) -11
