Pumpverket

I

På de dunkla dimmor över fjärran mark

Brann två av de tre sista asen

En så abstrakt dy innanför Forsmark

Bortom de glänsande insjöar, morasen

 

Ett främmande ljus bränner i sanddynor

Reflektionen tvingades till skepnader

Skepnaderna tvingades till makabra ting

Intill sprängda öknar svärmar gul feber

 

Under ett mästerverk av stora grader

Ligger det milslånga sanningsarkivet

Bakom de tyngsta maskiners valv

Vilar pumpverket dunkelt, himmelsvidet

 

II

Ett konstverk vävs upp ur den mörka sanden

Milslånga lemmar uppsåtligt gjutna ur människor

Himlakroppar slits av den metafysiska handen

Slits ner från vackra tomhets utsträckta ytor

 

Förvirrade själar irrar runt i sandens virvlar

Må en höstvind avslöja

Skåda de förtvinade gestalter brinna i glömda skimmer

Må realitet avböja

 

När pumpverken stannar

På tomhets avlägsna ö

Ska himlarna falla

Kolosser strömma som snö

 

Där tunga hjärtan slungas in

Där de formas till damm

När himlen stannat upp

Då ska verken träda fram

 

Här har stora ägor ingen rätt

Himmelsportar till slumkvarter

Gud har aldrig ägt den mark

Där pumpverket sjönk ner

 

 


Konjugalius (Åfgar Johans Ån) -11

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0