Den Kolossala Massan
I
Virtuosen & Den Stora Sömnen
I den dunkla skuggan vilar en virtuos.
Talar till sig själv och viskar i vinden.
Om jag vore ett brinnande konstverk.
Om jag vore en sanningens profet.
Att ifrågasätta komforten, normen.
Att vakna från den stora sömnen.
II
Omöjlighetens Dilemma
Du flyter, som uppblåst i den stora
strömmen. Du glömde vem du var.
Du glömde att du var överhuvudtaget.
Att existera utan att vara, omöjlighetens
dilemma. Den sanning du söker, fann du
för längesedan.
Du kan dock inte se, trots
att den brinner igenom.
Du vaknade i drömmen,
sen somnade du om.
III
Gamen & Myren
En döende gam landar på ett stängsel,
skriker ut sitt liv, ingen hör, ingen hör.
Ingen hörde någonsin. Dina händer
är kärva av kylan och solen försvinner.
I ditt huvud snurrar en tavla och i din
hand ligger en sten. Myren sväljer dig
hel och gör dig anspråkslös, vit. Den
ångrar ingenting, men det gör du. Du
bygger murar, en skiljer rymden från oss,
en skiljer dig från mig.
Jag ska äta dig.
Jag ska äta dig hel.
Jag ska äta dig så levande.
Jag ska äta dig så stel.
Massa är vad du var,
som massa ska du förbli.
Massa är allt vi är.
I massan är vi fri.
Konjugalius (Åfgar Johans Ån) -10
Kommentarer
Trackback
